Vårrally 2026

Då jag till mycket stor förtret och tandagnisslan missade första sprinten för säsongen p.g.a. en jobbresa, blev det i år säsongspremiär fredag den 1:a maj på SVKG:s Vårrally.

Severin blev påställd måndag 27:e april och redan nästa dag tjuvade Aron en liten för-premiär med en tur till Sillvik med en kompis.

Redo för säsongspremiär

Eftersom Aron av någon outgrundlig anledning planerade att vara bakis 1:a maj gick frågan till Oskar om att vara co-driver på Vårrallyt. Efter lite övertalning accepterades uppdraget. Dagen till ära bjöds på strålande fint väder, men inte fullt lika strålande morgonplanering, så vi kom iväg en halvtimme senare än tänkt. Det blev faktiskt så sent att vi lyckades vara näst sista ekipage på plats på Café Torpets gräsmatta i Skepplanda. Efter registrering, te och macka, lite däcksparkande samt förarmöte var det dags för start. Eller snarare - väntan på start. Det tog närmare 50 minuter innan vi kom iväg, så vi passade på att leta upp lite fler däck att sparka på. Och vi kom faktiskt iväg som absolut sista startande ekipage. Men det kändes passande då jag på Vårrallyt 2024 var första startande ekipage. ("Gör inget halvdant" är mitt motto.)

SVKG på grönbete

Så här glad är man tydligen som 1:a ekipage

Vi var inte ensamma om att ha en bil som inte är att klassa som en "getaway car"

Ute på vägarna höll vi god fart - både mellan kontrollplatser och i svarandet på frågor. Efter de första 5 frågorna kändes det riktigt bra; vi hade hittat alla bildfrågor och trodde oss faktiskt ha alla rätt på frågorna. (Vilket visade sig inte stämma, då jag lyckats missförstå första frågan.) Och jag hade till och med stött på den första frågan - under de 6 år jag medverkat på SVKG:s Vårrally - som jag kunnat svaret på utan att titta på alternativen: bifurkation! Vi bor ju bredvid Kvillebäckens bifurkation. Annars brukar frågorna vara notoriskt kluriga - vilket jag anser är en del i tjusningen med SVKG:s Vårrally. 

Svaret på fråga 4b

2 varianter av korv med hjul

 

Caterham 7 vs Austin 7

 

Efter fråga 5 kom den numera traditionella och uppskattade ljudmätningen av Statens Bullermyndighet. Och även om det smärtar mig är det nog på sin plats att här bekänna att jag lyckades med konststycket att i förberedandet inför utfarten på vägen backa in i bakomvarande bil. 😨🤦 Pinsamt och onödigt. Svängradien på min 7:a är inte den bästa, och jag skulle bara göra en snabb justering så jag inte hamnade i motsatt körbana när jag körde ut på vägen. Lyckligtvis tog den andra föraren (Georgi) det bra även om det nog får bli en ny frontplåt. Och utan att förringa våra ögonstenar, så kunde det ha drabbat värre fordon på plats. För egen del har jag nu skador på båda bakre hjulhusen (vi behöver inte gå in på hur det andra skadades) och det börjar nu bli dags för nya. Och då uppstår förstås frågan - glasfiber eller kolfiber? Här tål att funderas.

Aj aj!

Skrap och sprickor i glasfiber... 

Nästa anhalt var Trollhättan där tre av frågorna hade förlagts inne i SAAB-museet. Ett väldigt trevligt grepp! Själv har jag inte besökt det tidigare så vi passade på att ta ett längre stopp och titta på hela utställningen. Frågorna var utomordentligt kluriga och SAAB kunskaperna är kraftigt nedsatta, så här fick vi förlita oss på turen.

Aero X - en av många prototyper på utställningen

Ytterligare en kontrollplats värd att nämna var den charmiga Gammelmacken i Sollebrunn - även den ett besöksmål jag inte klivit in i förut - med nostalgi-vredet uppskruvat till max.

Glada miner i Sollebrunn

Det "hemliga" målet för dagens utflykt nåddes på en sluttid av 4 h och 18 min. Vi kände oss ganska nöjda med vår insats. Alla bilder hade hittats utom en (vilket betyder att det var den som inte skulle vara med) och vi hade en bra känsla gällande frågorna också. Men sen kom förstås utslagsfrågan, där vi fick ange körsträckan baserat på slitaget på tändstift. Vi resonerade oss fram till att det borde vara en sportvagn som använts relativt mycket under de angivna åren - vilket senare visade sig stämma bra och placerade oss endast ett par hundra mil ifrån det rätta svaret.

När det handlar om öppna sportbilar finns det alltid nån som är värre

På Café Torpet bjöds nu på grillbuffé (som gick hem hos en hungrig tonåring med farsa) och trevligt sällskap i väntan på prisutdelning. Kul var också att få botanisera bland nya SVKG-märkta klubbregalier och fylla på förrådet.

 

Grillbuffén satt som en smäck

Vanligtvis brukar jag vara ganska tidigt på plats och få en framskjuten startposition, vilket innebär ganska mycket väntan vid slutmålet innan prisutdelning. Jag får erkänna att jag flera gånger har gett mig av hemåt innan prisutdelningen - delvis för att man insett att man inte haft så stor chans att vinna. Men då vi denna gång fick en sen start blev det mycket mindre väntan efter maten. Och när det dessutom kändes som det hade gått rätt bra på frågorna tyckte vi det kunde vara värt att stanna till prisutdelningen. Och det visade sig vara ett lyckat drag - vi knep första plats! Priset var ett presentkort på Café Torpet samt äran att få skriva en artikel till klubbtidningen, Bulletinen. (Det blir nog något väldigt snarlikt denna text.)

Det var ett riktigt kul Vårrally! (Om man bortser ifrån krocken.) Det var härliga vägar, lagom kluriga frågor och trevliga besöksmål med passande anknytning till vår verksamhet. Vi ser redan fram emot nästa år!

Touringkommittén överlägger innan prisutdelning

Årets dekal