Vårruset i Falkenberg 2021

Första bankörningen för säsongen i SVKG går under namnet Vårruset och sker traditionsenligt på Falkenbergs Motorbana. Per, jag och Fredrik hade hängt på låset när biljetterna släpptes i början på februari, och lyckats knipa varsin biljett i varsin grupp (lugna, lagom, race). Vi var nog drygt 60 bilar där, men försökte hålla behörigt avstånd både i depå och på banan.

Väl packad bil redo för avfärd

Utsikt över depå-området som börjar fyllas upp

Som vanligt i SVKG var det en brokig skara bilar av olika modell. Från Mazda MX5 till Aston Martin V8 Vantage och McLaren 720S.

Fredrik gömmer sig bakom en Lotus Elise

Sylva J15 för Modsport

Per gömmer sig bakom en sjua med Passat-motorn bak

McLaren 720S

Dodge Viper

Eftersom vi körde i olika grupper hann jag med att fota Per och Fredrik lite. 

Per skjutsar en glad Fredrik några varv runt banan

Färgglada leksaksbilar på rad

Fredrik i chikanen

Per taggad och redo för race

Fredrik jagar (jagas?)

Och hur gick det för egen del då?

Jo, det var fantastiskt kul! Jag hade fått för mig att Falkenberg var en trist bana då den är för snabb och inte har några svängar, men fick ändra åsikt. Inte lika trixig bana som Knutstorp, men skönt flyt genom svängarna. Bilen skötte sig ypperligt även på denna bana och levererade grepp i överflöd i svängarna. (Jag vill påstå att de nya däcken är bättre, även om de inte är R-däck.) Det var bara på rakan som jag kände att jag kunde behövt lite extra kraft för att enklare kunna köra om dem som jag kommit ikapp under varvet. Jag kommer snabbt ikapp i svängarna men vissa motorstarkare bilar drar ifrån på rakorna. 

Första stinten missade jag att koppla in mikrofonen till GoPron, och höll dessutom nästa på att tappa min deadcat i fartvinden; inget som inte gick att lösa med mer gaffatejp.

Höll på att bli roadkill

Så här blev förresten den nya dekaltrimningen

Dags att lägga till en ny bana

Efter att ha känt på banan första stinten började jag pressa lite mer på de följande 3 stinterna. Jag körde ganska konsekvent och lyckades få bästa tider väldigt nära varandra på stinterna: 53.9, 52.7, 52.7 och 52.8. Fast jag märkte att det finns potential för att lägga mina bromspunkter ytterligare lite senare och pressa på ännu mer i svängarna; jag ska bara våga. Men Severin beter sig mycket konsekvent och snällt när det släpper så det borde komma naturligt med mer erfarenhet.

Nej, jag var inte ute i gräset på ett varv - även om det ser ut så

Enligt Calimoto toppade jag på 168 km/h i slutet på rakan under första stinten. Borde gått något snabbare på senare stintar.

Jag lyckades fastna på ett par bilder som Mikael Stenmark i SVKG tog när jag blåste förbi:

Foto Mikael Stenmark

Foto Mikael Stenmark

Här kommer ett klipp ifrån GoPron. Lyckades få till lite statistik-overlay genom RaceChrono.

Glad och nöjd!

Både jag och Per kom fram till Falkenberg med 75% bensin kvar i tanken, och tänkte att det skulle räcka. Men vi upptäckte båda att bilarna drog betydligt mer soppa än vi trodde. Det kändes som att en stint på ca 17 min körning (=30 km) slukade ca 10 liter. Vi var båda tvungna att köpa lite påfyllning av snälla (och mer rutinerade) SVKG:are så att vi kunde köra vår sista stint och dessutom ta oss ut till macken vid motorvägen.

Påfyllning på hemvägen

Hemresan fick bli med taket på. Det hade gått bra utan tak i lite duggregn på nervägen, men det kom lite mer på hemvägen. Lyckligtvis klarade vi oss undan regnet på banan. Och så länge man håller sig under 120 på motorvägen så fladdrar inte taket nämnvärt.

Lite beräkning efter hemkomst ger att jag snittade på ca 3 liter/milen, inräknat nerresan dit på motorväg.

Severin har skött sig förtjänstfullt och förtjänar lite omsorg