Glassrunda och torsdagsträff med snurr

Efter 3 veckor på sommarstugan hade körsuget byggts upp ordentligt. När vi kom hem var det regnigt och kallt i flera dagar innan det fina vädret återvände. Passande nog var det en torsdag, men för att kolla så allting fungerade inan torsdagsträffen var jag tvungen att ta med mig Aron och köpa glass vid Bohus fästning på eftermiddagen. Jag passade även på att testa lite nya småvägar på norra Hisingen - Grimåsvägen och Backeredsvägen. Den förra hade en otäck vägbula som jag skrapade i på tillbakavägen. Men den senare är alldeles nyasfalterad och kurvig, om än något smal och med många skymda kurvor.

Blåbär och polkagris

Jag klämde in mig mellan ett par andra småbilar

Glassen vid fästningen smakade gott, som vanligt. Det bjöds även på glada tillrop från förbipasserande ynglingar, och jag hamnade i samspråk med en SVKG-medlem tillika före detta Caterham-ägare som i och med vårt möte även kom till torsdagsträffen på kvällen med sin gula Porsche GT4.

Jag hann knappt hem och vända innan det var dags att ge sig iväg till torsdagsträffen. Först möta upp Axel på vägen och sedan mot Munkebäcksmotet. På vägen dit upptäckte jag att det glappade i ratten. Lite orolig blev jag innan jag insåg att det "bara" var de 6 skruvarna som börjat lossna, och inget allvarligare. Tack vare välutrustade medmotorister lyckades vi lösa det på parkeringen vid Munkebäcksmotet. TVR-ägaren hade ett lämpligt verktygskit med sig. Note to self: ordna ett verktygskit till Severin.

Numera är skruvarna ordentligt åtdragna

Leksaken till höger löste mitt problem. Skyldig honom en öl.

Som vanligt mycket bilar av skiftande modell - det är en stor del av charmen med SVKG!

I förgrunden en liten österrikisk Denzel Sport från -55.
Bakom en Porsche GT4 (vars ägare jag stötte på vid Bohus fästning).

Radarparet redo för rivstart

När det var dags att ge sig iväg hamnade jag och Axel sist i ledet. Endast den gula Corvetten som var följebil låg bakom oss. Tanken var att börja med en händelselös och lite trist motorvägssträcka på E45 upp till Nol innan de roliga vägarna började. Men jag lyckades krydda till även något sådant enkelt genom att följa sportbilen framför mig när vi kom ut på motorvägen. För sent insåg jag att det var den gula GT4:an, och han hade ju sagt att han bara skulle vara med och däcksparka på parkeringen, sedan skulle han hem och inte mot Nol. Vi åkte mot Tingstadstunneln istället för Röde Orm, men kunde strax innan tunneln svänga upp på 45:an igen. Nu fick vi stå på lite för att komma ikapp den gula Corvetten. Några km söder om Nol lyckades vi komma ikapp kortegen, men det var inte den gula Corvetten som låg sist, utan min verktygsvän i TVR:en.

En välkommen syn

Nu kunde man andas ut och nu började de roliga vägarna.

(På tal om att andas - man kanske ska undvika att ligga sist i ledet i fortsättningen. Luften var ganska mättad med avgaserna från inte helt purunga sportvagnar som nog inte skulle klara dagens krav på avgasrening...)

Gamla Kilandavägen mot Ryd är bekant och trevlig. Sedan svängde vi upp på en favorit - Ryd till Kilanda. Slingrigt och bra. Och en kul syn när det öppnar upp sig och sicksackar mellan åkrarna - så många sportbilar i vacker vy - synd man inte har en medpassagerare som kan fota. Men strax före oss låg Frittes Porsche 912 från -65 (fast lite ombyggd sedan dess). Läcker gammal bil, som tyvärr började läcka olja. En mörk sträng mitt på vägen som var förrädiskt hal. Och precis före mig låg ju den trehjuliga TVR:en med bakhjulet mitt i oljesträngen. Ett entusiastiskt gaspådrag i en kurva senare resulterade i en 180 graders sväng med bakhjulet först ner i diket. Ingen större hastighet och ingen skada skedd. Varken på fordon eller förare. Axel och jag stannade och hjälpte till. Om det är något fordon som ska åka i diket så är det väl en 250 kg lätt trehjuling som det räcker med tre personer för att dra upp på vägen igen. (Den där ölen för verktygen räknas nog som återbetald nu.)

Sedan var det bara att sätta fart igen. (Frittes Porsche och oljesträng såg vi inte röken av längre, men det visade sig att han hade svängt in vid ett hus och ringt efter bärgare.) Men nu hade vi problemet att ingen av oss visste riktigt vart vi skulle och vi hade tappat bort kortegen. Några kilometer norr om Skepplanda kom vi ihåg att slutmålet låg. Vi lyckades ta oss till Skepplanda utan större problem. Men ett par kilometer efter Skepplanda blev vi tveksamma och stannade till för att rådslå. Jag googlade fram adressen via SVKGs hemsida och lät Google maps ta oss dit. Vi hade missat en avfart i Skepplanda. Men 6 minuter senare var vi på plats och knödde in oss bland de andra sportvagnarna på Café Torpets väl tilltagna gräsmatta.

Eftersnack i kvällsolen, lyckligt välbehållna på slutdestinationen

En modern Alpine!

Corvette, Ferrari, Lamborghini, Ford Mustang, Pontiac och en till Ferrari.

Café Torpets lika väl tilltagna priser till trots hade vi en trevlig kväll och blev mätta och belåtna.

Gott om platser

Som vanligt upphör torsdagsträffen när man fikat klart och hemgång sker i egen takt och på självvalda vägar. Axel och jag tog en liten extra sväng via Skepplanda, Svenstorp, Grunne och Alafors för att undvika att köra hela vägen på E45:an hem. (Vi råkade nog köra några extra varv i rondellen i Alafors också.)

Calimotos GPS-tracking lyckades vi tydligen snurra ut i terrängen med vår inspirerade rondellkörning

Med vår omväg halverade vi E45-sträckan, men det var kallt nog i den nu kyliga kvällsluften utan dörrar. Skulle nog valt halvdörrarna ändå. Och kanske en extra tröja. Sedvanlig sväng via Jordfallsbron och Säve med stopp vid Tuve Kyrka innan vi skiljdes åt för kvällen.

Kvällens sträckning - 176 km medräknat eftermiddagsturen