Lygnern runt trots haveri

Torsdag den 11 juni hade vi bestämt oss för en runda, Per, Axel och jag. Lygnern runt låg på förslag och vi stämde träff på macken vid Grimbo kl 19. Jag var där 10 i och tankade fullt. När jag håller på att avsluta glider Axel in, men när han parkerar bakom mig lyckas han få växelspaken i handen - den har helt lossnat!

Slak spak. Hur gick det här till?

Vi ringer Per som lyckligtvis inte åkt hemifrån än och ber honom ta med lite verktyg. I väntan på Per lyckas vi med en skruvmejsel lirka upp tråden som håller ihop damasken och konstaterar att det är materialbrott; den gamla växelspaksstången har gått av. Nuvarande växelspak är en påbyggnad för att komma längre bak i bilen och ge utrymme för instrumentpanelen.

Hmm...vad göra?

Per dyker strax upp och med lämplig fast nyckel med hylsa lyckas Axel få i 2:ans växel, och med den ta sig hem. Trist start på kvällens runda, men skönt att det hände nära garaget och att det är något som ska gå att laga.

För att inte förspilla en fin kväll klämmer Axel ner sig i kartläsarstolen i Severin och strax bär det av igen. Lygnern runt hade vi ju sagt och då får det bli så, om än en bil kort.

Jag hade lagt upp en rutt kvällen innan i Google maps för att testa lite nya vägar. Först Tingstadstunneln till Boråsvägen, Mölnlycke och Benarebyvägen. Därefter till Inseros och Hällesåkersvägen (med halvdan asfalt, visade det sig) mot Anneberg. Sedan till Fjärås via Hjälm och Rossaredsvägen. Genvägen på Livägen såg bra ut på kartan men var full av farthinder. Men Tostaredsvägen som tog vid bjöd på härlig åkning längs Lygnerns södra strand genom bokskogen. Här tog vi en liten paus med kort bensträckare i Gäddeviks naturreservat.

Per fyller på energi

Jag poserar (och Per fotar)

Torråsvägen upp till Sätila funkade också fint. Vägen via Hulta upp till 156:an var dock kvällens bottennapp - usel asfalt. Dämparna fick sig visserligen en genomkörare. Jag skrapade i metallbladen under torrsumpen vid något tillfälle och Per dunkade i rejält.

Sedan behövde Per ta den snabba vägen hem via motorvägen, men jag och Axel svängde in på Lindomevägen tillbaks till Inseros. Så skönt med bra asfalt igen!

Axel fotar de härliga vyerna längs Ingsjöarna

Vägarna hem igen var bekanta: Eskilsbyvägen (en av de bättre) och Partillevägen, sedan motorväg hem. Drygt 15 mil in alles.

Jag kom dock inte på att starta trackern förrän vid Lygnern.

Tur att mobilen har en uppsjö av appar som håller koll på en.