Sprint 2

För andra sprintracet för säsongen har jag tagit en semesterdag och min underbara hustru har vänligen nog justerat sitt schema så att jag kan få leka hela dagen. Det nyttjar jag till fullo.

Redan kl 10 puttrar jag iväg till Pekkas Framvagnsservice i Hildedal. Fredrik har tipsat mig om detta ställe i samband med vår mekkväll i veckan; ägaren är med i SVKG och bra service och pris utlovas. I och med brickan vi lade till ändrades framhjulets vinkel (toe) och vi hade inga verktyg för att mäta, utan höftade bara. Dessutom kan den höjda markfrigången ha justerat camber på framdäcken. 

-2% camber och lite toe out beställs.

Redan i drop-in kön får man uppmuntrande blickar från andra drop-inister, och några platser bakom mig glider en röd Morgan från 70-talet in vars ägare självklart kommer fram och pratar och vill se på motorn. Inne på Pekkas bjuds på god service. Vi diskuterar sprintrace och banåkning och han visar sin hårt modifierade Volvo 240 i garaget bredvid.
Inför sprintracet har jag monterat och dekaltrimmat kolfiberdörrarna. Behöver testa hur de (dörrarna, inte dekalerna) påverkar turbulensen i kupén. Huvudet sticker ju fortfarande upp, men övriga kroppen slipper blåst och turbulens. I- och urklivning blir dock lite mer akrobatiskt.

Ojojoj så snabbt det kommer gå...

Hem och käka lunch och sedan hämta Henry på skolan med Severin. Denna gång testade jag det nya halvtaket utan dörrar. Något mindre turbulens än utan tak. Men kombinationen halvdörrar och halvtak kräver mer akrobatik än jag kan frammana, så den avfärdas.

Henry är väl inpaketerad

Den gör sig rätt bra med halvtaket också...

Sedan är det dags att packa bilen med matsäck, hjälm och kolfiberdörrar och bege sig mot Vårgårda Flygfält för dagens sprintrace. E20 till Alingsås och sedan Vänersborgsvägen för att få lite krokigare färdväg. På vägen dit upptäcker jag att hastighetsmätaren börjar fladdra när man kommer uppåt 140 km/h. Efter ett litet tag dör mätaren helt. Verkar som den inte hinner med att läsa hastigheten. Google maps med vägvisning får hoppa in och hjälpa mig att hålla hastigheten fram till Vårgårda. (Ska kika om avståndet till sensorn behöver justeras.)

79 km enkel resa

Väl på plats på Vårgårda flygfält ställer vi upp oss, packar upp våra termosar och ställer oss och huttrar i snålblåsten. Ganska god uppslutning, trots att SMHI utlovar lite regn till kvällen. 25-30 ekipage är vi nog som mest under dagen. Återigen är det MX5:or och 7:or som tävlar om att vara flest. Dött lopp idag verkar det som.

Förargenomgång på behörigt avstånd.

Vårgårda flygfält är 900 m långt och 30 m brett. Ganska mycket större än Kattleberg, men vi använder oss bara av ca 500 m av banan. Konplaceringen medger dock något högre fart än på Kattleberg, och en större sväng vid vändningen. Inte så mycket uppvärmning denna gång, utan uppställning för första stint ganska så direkt.

På samma vis som i Kattleberg satsar jag för hårt första rundan, får tvärbromsa, svänga runt ett varv och ta en kona igen. Dessutom touchar jag en annan kona. Ingen vidare tid. Andra rundan kommer jag lite fel i vändningen, får ställ och kör över sista vändkonan, kommer ut så snett att jag rundar en extra kona på vägen tillbaks. Men tredje rundan är - om inte bra så i alla fall felfri. Kapar flera sekunder för varje körning. Det här hade kunnat bli bra framåt kvällen, om det inte vore för att de mörka skyarna nu bestämt sig för att släppa ner det där utlovade regnet. Det börjar lite smått, men efter ett tag har de flesta tagit skydd i sina bilar. I alla fall de med tak. Jag slänger på halvtaket och byter kolfiber-halvdörrarna mot mina heldörrar med ruta. (Det där halvtaket är ganska smidigt ändå, ska nog köpa det av Jansa.)

När det ser ut så här är det dags att slå igång den eluppvärmda rutan.

Men regnet lugnar strax ner sig och fortsätter som ett lätt duggregn resten av kvällen. Vi kör på med stintarna, även om de flesta utan tak har gett sig av hemåt vid det här laget. Fast det är nu det riktigt roliga börjar!

Varmt och skönt i kupén. Notera Jansa med paraply i bakgrunden.

Det är barnsligt kul att sladda runt i konbana på den blöta asfalten! Och nyttigt att lära sig hur bilen beter sig i vätan. Fortfarande rätt bra grepp i slalomen. Men svårt i starten och rundningen. Tiderna blir 5-10 s sämre. Men oj, så skoj!

I väntan på sin egen tur har man den tomma andra halvan av flygfältet att leka på. Många piruetter blir det. Mot slutet av dagen är det bara ett par få bilar kvar - jag passar på att fråga Fredrik om han vill hänga på och coacha lite när jag kör. Det blir tre rundor, alla betydligt bättre än mina tidigare blöta rundor. Behöver öva på att gasa istället för att bromsa i vändningarna så jag får ut bakändan och kan drifta mig genom vändningen. Samt tidigarelägga svängarna i slalomen.

Hemresan får vindrutetorkarna jobba en del, fast det är torrt på marken när jag närmar mig det goda Hisingslandet. Hemma halv tio men det behövs lite puts efter en sån här dag.

Man måste ge lite kärlek tillbaks...