Sprint 1

Kvällen innan Sportvagnsklubbens Sprintrace nr 1 säsongen 2020 tar jag med mig Aron ut på en liten nöjestur för att testa hjälmen och tanka. Hjälmen var riktigt skön och ersätter i princip dörrarna - i alla fall komfortmässigt.

Vi var två som njöt av åkturen!

Tidigt lördag morgon tassar jag upp för att inte väcka resten av huset, brer ett par mackor och brygger en termos te. Termometern visar -2 när jag vaknar, men har klivit över nollan vid avfärd kl 07:30. Det får bli dörrar och dubbla mössor på vägen upp mot Kattleberg Airport i Älvängen. Jag tar vägen via Ragnhildsholmen så det inte bara blir motorväg, och när jag kommer ut på E45:an efter Jordfallsbron tar jag rygg på ett par MX-5:or med taket nere som jag starkt misstänker ska till samma destination. Mycket riktigt svänger de av i Älvängen och sätter fart på småvägarna mot Kattleberg. Inga problem att hänga med, men när vi kommit till Kattleberg blir det plötsligt grusväg (!) ut mot flygfältet, varpå jag får sakta ner till snigelfart för att inte få med mig häften av grusvägen in i kupén. Krypkörning är dessutom inte Severins starka sida - eller kanske min - det hugger och rycker under 20 km/h. Jag lyckas dessutom skrapa i underredet i åsen på mitten av grusvägen och ett av plastguppen som är utlagda flyttas fram en decimeter av min torrsump. (Jag måste verkligen höja markfrigången någon cm.)

Väl framme visar sig Kattleberg Airport bestå av en 500 m lång och 20 m bred asfaltsplätt med en bilparkering i form av ett grustag. Här klarar jag mig dock till min förvåning ifrån bottenkänning.

Severin i grus.

Grustaget fylls dock efter hand av drygt 30 sportvagnar i varierande skepnad. Och när jag säger varierande menar jag 50% MX-5:or, 40% 7:or, ett par Speedsters, en 911 och en Ariel Atom!

Kul med variation! Ariel Atom från 2010-talet framför Hackes Caterham från 70-talet.

Den medhavda termosen med te gör nytta i kylan. Det dröjer fram till 11-tiden innan solen börjar ge ordentlig värme. Vi börjar med ett par övningar: dragrace för att öva starter samt 180-graders vändning i slutet av banan. Däremellan lite coachning av instruktörer från SVKG (läs Fredrik). Inte helt nöjd med min insats; kan behövas lite övning på detta - men det är ju därför jag är här...

Den nya hjälmen skötte sig i alla fall utmärkt.

Efter nån timme kommer vi igång med sprintracet. Koner är utställda på hela banans längd. Slalom fram, 180-graders vändning och slalom tillbaks. Tidstillägg för touch av koner. En runda tar 1 minut plus förflyttningar. Med drygt 30 ekipage blir det en del däcksparkande och socialiserande (självklart på corona-avstånd) i väntan på ens tur. Trevligt gäng det där SVKG!

Jansa på väg mot start i sin röda Caterham.

Severin kvalar in i A-klassen (baserat på hk/kg). Min första sprint tar jag i lite för mycket och får tvärbromsa, backa och ta om en kona. 55 sekunder är nog långsammast hittills. (Men inget tidstillägg!) Andra rundan går bättre: 47 sekunder. Tredje rundan 46; sedan 44. Inte helt illa, även om jag är på 6:e plats av 8 sjuor. Och jag kan inte skylla på Severin. Nåväl, övning ger färdighet - det kommer fler tillfällen under säsongen.

Tiger B6 (med motorcykelmotor), Caterham CSR (2,3 liter, 200 hk) och Caterham 485S (2 liter, 240 hk)

In action

Avslutningen på sprinten blev dock lite mer dramatisk än nödvändigt. En av Speedstrarna står på för hårt och sladdar av asfalten och ner i diket. Inga personskador, endast plåtskador...förlåt glasfiberskador. Speedstern kunde ta sig hem för egen maskin, även om det såg lite dramatiskt ut.

Många hjälpande händer fanns det dock.

På vägen hem slår jag följe med Jansa och Ludde - 3 st Caterhams i cortège fram till Jordfallsbron där jag viker av åt Hisingen.

Vägen hem