Severin anländer
Så kom äntligen dagen, efter en dryg månads väntan, då Severin* äntligen kom hem till Tuve!
Gunnar har åtgärdat lite mer än vad som ursprungligen sades, men det är bara bra att Severin fick sig en ordentlig genomgång - t.ex. kontroll av växellådsolja, bakaxel och smörjd kardan. Gunnar har nog lagt ca 30 h på den, och då har han också haft 4 andra bilar i garaget samtidigt...så inte så konstigt att det tagit lite tid. Gunnar ska dessutom föreställa vara pensionerad, vilket det inte låter som när man hör vad han sysslar med.
Så fredag den 6 december jobbade jag hemifrån och Gunnar kom med bilen på släp ifrån Anderstorp. Det som skulle bli en snabb avlastning tog dock lite längre tid än planerat, då motorn inte ville starta när han skulle backa ner den från släpet.
Batteriet verkade dött och vi fick putta ner den med handkraft. Det visade sig att Gunnar inte hade koll på Lasses speciallösning för strömmen till GPS-varvräknaren. Även om man slår av huvudströmbrytaren, så matar batteriet fortfarande varvräknaren. Den har en egen strömbrytare i cockpit. Slår man inte av den så tömmer den batteriet.
En snabb hjälp med batterikablar och strax spann Severin som en katt. Nån längre provkörning var det dock inte tal om eftersom den inte är besiktigad. Det får nog bli till våren. Nu fick det bli rakt in i garaget, som kändes stort och rymligt för lille Severin.
Senare på kvällen när hela familjen var hemma gick vi ut och provsatt. Kolfiberstolar är ju fräckt, men vi vill nog ha något bekvämare så det blir nog till att beställa lädersäten från Caterham Parts i UK. (Man kanske ska passa på innan Brexit...?)
Det följde dessutom med ytterligare lite reservdelar som jag inte räknat med. Den gamla noskonen av glasfiber hade tydligen legat hos Gunnar. Och race-dämparna samt race-bromsbeläggen ville Gunnar inte behålla (han försöker trots allt trappa ner och pensionera sig). Tur att Severin är så liten så det ger lite utrymme för alla reservdelar.
Under ändamålsenligt, figursytt, brittiskt, importerat biltäcke och med batteriladdare på underhållsladdning ska nog Severin ha det bra fram tills säsongen börjar. (Jag håller mig nog till vackert-väder-körning, även om det finns de mer fanatiska Seven-ägare som säger "Unless the storm has got a name, it's roof down.")
Vart tog buren vägen då? Jo den lyckades jag få sålt till en annan CSR-ägare som av en slump hade sin bil hos Gunnar samtidigt. Han hade åkt av banan och bucklat till buren. Hade det inte varit för denna avåkning hade jag nog fått svårt att få sålt den. Det finns trots allt bara drygt 10 bilar med det breda chassit i Sverige, och bara en av dem som tävlar.
*Varför Severin? Jo, det kommer från en gammal tradition vi har i min familj att namnge saker (framförallt bilar, men även båtar, cyklar och större prylar man skaffar) efter dagens namnsdag den dag ett föremål hamnar i ens ägo. Och namnsdag den dag som ägarbeviset skrevs över på mig var just Severin, passande nog för en Seven.
Gunnar har åtgärdat lite mer än vad som ursprungligen sades, men det är bara bra att Severin fick sig en ordentlig genomgång - t.ex. kontroll av växellådsolja, bakaxel och smörjd kardan. Gunnar har nog lagt ca 30 h på den, och då har han också haft 4 andra bilar i garaget samtidigt...så inte så konstigt att det tagit lite tid. Gunnar ska dessutom föreställa vara pensionerad, vilket det inte låter som när man hör vad han sysslar med.
 |
| Äntligen leverans! |
Så fredag den 6 december jobbade jag hemifrån och Gunnar kom med bilen på släp ifrån Anderstorp. Det som skulle bli en snabb avlastning tog dock lite längre tid än planerat, då motorn inte ville starta när han skulle backa ner den från släpet.
 |
| Ett välbekant och ångestframkallande "njö-njö-njö-njö..." ljöd ifrån släpet |
Batteriet verkade dött och vi fick putta ner den med handkraft. Det visade sig att Gunnar inte hade koll på Lasses speciallösning för strömmen till GPS-varvräknaren. Även om man slår av huvudströmbrytaren, så matar batteriet fortfarande varvräknaren. Den har en egen strömbrytare i cockpit. Slår man inte av den så tömmer den batteriet.
 |
| Lite starthjälp gjorde susen |
En snabb hjälp med batterikablar och strax spann Severin som en katt. Nån längre provkörning var det dock inte tal om eftersom den inte är besiktigad. Det får nog bli till våren. Nu fick det bli rakt in i garaget, som kändes stort och rymligt för lille Severin.
 |
| Nästan ett tvåbilsgarage - iaf på höjden |
Senare på kvällen när hela familjen var hemma gick vi ut och provsatt. Kolfiberstolar är ju fräckt, men vi vill nog ha något bekvämare så det blir nog till att beställa lädersäten från Caterham Parts i UK. (Man kanske ska passa på innan Brexit...?)
Det följde dessutom med ytterligare lite reservdelar som jag inte räknat med. Den gamla noskonen av glasfiber hade tydligen legat hos Gunnar. Och race-dämparna samt race-bromsbeläggen ville Gunnar inte behålla (han försöker trots allt trappa ner och pensionera sig). Tur att Severin är så liten så det ger lite utrymme för alla reservdelar.
Under ändamålsenligt, figursytt, brittiskt, importerat biltäcke och med batteriladdare på underhållsladdning ska nog Severin ha det bra fram tills säsongen börjar. (Jag håller mig nog till vackert-väder-körning, även om det finns de mer fanatiska Seven-ägare som säger "Unless the storm has got a name, it's roof down.")
Vart tog buren vägen då? Jo den lyckades jag få sålt till en annan CSR-ägare som av en slump hade sin bil hos Gunnar samtidigt. Han hade åkt av banan och bucklat till buren. Hade det inte varit för denna avåkning hade jag nog fått svårt att få sålt den. Det finns trots allt bara drygt 10 bilar med det breda chassit i Sverige, och bara en av dem som tävlar.
*Varför Severin? Jo, det kommer från en gammal tradition vi har i min familj att namnge saker (framförallt bilar, men även båtar, cyklar och större prylar man skaffar) efter dagens namnsdag den dag ett föremål hamnar i ens ägo. Och namnsdag den dag som ägarbeviset skrevs över på mig var just Severin, passande nog för en Seven.
Kommentarer
Skicka en kommentar