Provkörning och köp
Onsdagen den 23e oktober tar jag ledigt från jobbet för en färd ner till Hörby. Vädret är soligt och fint. Torrt på vägarna (viktigt). Slingriga småvägar genom Skånes bokskogar i höstskrud får mig på riktigt gott humör.
Väl framme ca kl 11 hälsar säljaren Lasse välkommen, bjuder på te och visar upp ordentlig dokumentation av bilen och allt som gjorts med den. Vilket är ganska mycket - det fyller en hel pärm. (Lasse är en gramjägare och det mesta har med viktbesparingar att göra, för att göra den snabbare på bana.) Efter en stund går vi ut i garaget - bilen är ännu finare än vad bilderna visade!
Då motormekande aldrig varit min starka sida har jag läst på ordentligt i den mycket praktiska handbok om att köpa en Seven, som jag fått låna av Axel. Det blir en ordentlig genomgång av hela bilen, ackompanjerad av mängder med information från Lasse. Han, liksom jag, är ingen Bosse-bildoktorn, men han har god ordning och har inte snålat när det gäller bilen. Allting verkar i topp-skick! En dryg timma senare är det dags för provkörning, men först måste vi förstås få nåt i magen, och Lasse bjuder på mackor och mer te. Klockan är en bra bit över 13 innan vi kommer iväg. På med mössa, handskar, buff och skidglasögon - det är ca 11 grader och bilen saknar fönsterruta nu när den är bananpassad. Lasse börjar köra och demonstrerar bilens hisnande acceleration. När vi hittat lite småvägar stannar han och vi byter plats. Ungefär samtidigt börjar det smådroppa från en allt gråare himmel. Typiskt.
Första upplevelsen är att dragläget är väldigt högt upp. Med nöd och näppe undviker jag kärringstopp. Den är inte helt lätt att krypköra med. Man vänjer sig snabbt, säger Lasse från sin integralhjälm. Det blev bara ett kort duggregn, men vägbanan är nu våt, så jag vågar inte riktigt stå på med race-däcken. Men bilen känns riktigt stabil och bra med lätt styrning trots brist på servo. Efter ett par kilometer passerar vi en bondgård där det spillts gödsel på vägen. Blir tvungen att köra rakt igenom det. Verkade inte så illa då, men när vi kommer hem inser vi att bilen (och vi) är helt skitiga och luktar hästbajs. Det får bli en snabb avspolning. Väl framme vid garaget får jag mitt enda kärringstopp. Lasse berömmer och säger att de flesta andra som testat hans bil har haft mycket större problem. Han säger också att vi höll oss under 5000 varv/minut hela provkörningen - på bana ska man aldrig gå under 5000!
Jag är helsåld på bilen och det blir affär direkt. Det tar dock en stund att tröska igenom pappersexercisen och lasta Sharanen full med tillbehör så jag är inte iväg förrän strax före 18.
Jag räknade med att jag skulle få bilen full med reservdelar på vägen hem ifall det skulle bli köp. Men jag hade nog inte insett vad mycket som följde med. Ett extra set med race-däck, massvis med kolfibertillbehör, en extra motor (sic!), extra startmotor, extra ratt, dörrar, tak, tonneau, reservlampor, verktyg, GoPro kamera, muttrar, kablar och klämmor etc. Tur jag lämnade ungarnas bilbarnstolar hemma.
Bilen förblir dock kvar hos Lasse ytterligare en vecka, i väntan på Gunnar (den svenska generalagenten för Caterham) som ska hämta den och göra några modifieringar jag beställt samt leverera den hem till Göteborg. Passar dessutom väldigt bra då jag saknar släp för att transportera den.
Hemresan i mörkret flöt på i ett lyckorus!
Väl framme ca kl 11 hälsar säljaren Lasse välkommen, bjuder på te och visar upp ordentlig dokumentation av bilen och allt som gjorts med den. Vilket är ganska mycket - det fyller en hel pärm. (Lasse är en gramjägare och det mesta har med viktbesparingar att göra, för att göra den snabbare på bana.) Efter en stund går vi ut i garaget - bilen är ännu finare än vad bilderna visade!
 |
| Första ögonkastet |
Då motormekande aldrig varit min starka sida har jag läst på ordentligt i den mycket praktiska handbok om att köpa en Seven, som jag fått låna av Axel. Det blir en ordentlig genomgång av hela bilen, ackompanjerad av mängder med information från Lasse. Han, liksom jag, är ingen Bosse-bildoktorn, men han har god ordning och har inte snålat när det gäller bilen. Allting verkar i topp-skick! En dryg timma senare är det dags för provkörning, men först måste vi förstås få nåt i magen, och Lasse bjuder på mackor och mer te. Klockan är en bra bit över 13 innan vi kommer iväg. På med mössa, handskar, buff och skidglasögon - det är ca 11 grader och bilen saknar fönsterruta nu när den är bananpassad. Lasse börjar köra och demonstrerar bilens hisnande acceleration. När vi hittat lite småvägar stannar han och vi byter plats. Ungefär samtidigt börjar det smådroppa från en allt gråare himmel. Typiskt.
Första upplevelsen är att dragläget är väldigt högt upp. Med nöd och näppe undviker jag kärringstopp. Den är inte helt lätt att krypköra med. Man vänjer sig snabbt, säger Lasse från sin integralhjälm. Det blev bara ett kort duggregn, men vägbanan är nu våt, så jag vågar inte riktigt stå på med race-däcken. Men bilen känns riktigt stabil och bra med lätt styrning trots brist på servo. Efter ett par kilometer passerar vi en bondgård där det spillts gödsel på vägen. Blir tvungen att köra rakt igenom det. Verkade inte så illa då, men när vi kommer hem inser vi att bilen (och vi) är helt skitiga och luktar hästbajs. Det får bli en snabb avspolning. Väl framme vid garaget får jag mitt enda kärringstopp. Lasse berömmer och säger att de flesta andra som testat hans bil har haft mycket större problem. Han säger också att vi höll oss under 5000 varv/minut hela provkörningen - på bana ska man aldrig gå under 5000!
Jag är helsåld på bilen och det blir affär direkt. Det tar dock en stund att tröska igenom pappersexercisen och lasta Sharanen full med tillbehör så jag är inte iväg förrän strax före 18.
Jag räknade med att jag skulle få bilen full med reservdelar på vägen hem ifall det skulle bli köp. Men jag hade nog inte insett vad mycket som följde med. Ett extra set med race-däck, massvis med kolfibertillbehör, en extra motor (sic!), extra startmotor, extra ratt, dörrar, tak, tonneau, reservlampor, verktyg, GoPro kamera, muttrar, kablar och klämmor etc. Tur jag lämnade ungarnas bilbarnstolar hemma.
Bilen förblir dock kvar hos Lasse ytterligare en vecka, i väntan på Gunnar (den svenska generalagenten för Caterham) som ska hämta den och göra några modifieringar jag beställt samt leverera den hem till Göteborg. Passar dessutom väldigt bra då jag saknar släp för att transportera den.
Hemresan i mörkret flöt på i ett lyckorus!
Kommentarer
Skicka en kommentar